Samhällsplanering

På hal is i Pajala!

Efter en resa på 130 mil (fågelvägen) inser jag hur avlångt vårt land är och hur olika förutsättningarna det finns för att utveckla städer och samhällen. ”Hälsa på hal is” är ett
projekt som bedrivs på Luleå tekniska universitet (LTU) och Boverket deltar på en workshop i projektets inledande pilotfas. Lokalen är fylld med ett 30-tal människor från i huvudsak Luleå och Pajala kommuner. Kärnfrågorna handlar om det kalla klimatet och möjligheterna att vara fysiskt aktiv trots mörker, kyla, snö och is. Efter inledande instruktioner går vi ut gruppvis på en promenadövning genom Pajala där vi tar på våra fysiska aktivitetsglasögon. I en mindre stad med drygt 2000 invånare i centralorten är utmaningarna stora och möjligheterna kan tyckas begränsade. Men här spirar en imponerande framtidstro. Ny gruvdrift startas, man har startat flera förändrings- och utvecklingsarbeten på kommunen, nyanställningar på planavdelningen ger ny energi i samhällsutvecklingen och man talar om behovet av 1000 nya bostäder.

I gruppen diskuterar vi entusiastiskt kring hur planering och hälsa går hand i handske och hur man ska kunna locka ut människor i vinterlandskapet. ”Använd snö från snöröjningen och gör en half-pipe” skanderar en av kommunens unga planingenjörer. Det är viktigt att skapa platser och aktiviteter för ungdomar, snö och is kan här användas för att skapa billiga och helt nya årstidsbundna aktiviteter som gör staden lockande på helt nya sätt. En deltagare springer plötsligt iväg. ”Här borta kan man göra en pulkabacke ända ner till älven” ropar hon andfått när hon återkommer från en
liten till synes bortglömd park. På älven kan även skidspår anläggas vintertid,  ”skridskodisko”, strandpromenad, belysningsteman, bastu och tävlingar om snö- och isskulpturer kan skapa ett vinterutbud. De kreativa idéerna avlöser  varandra på vägen tillbaka till workshopen där diskussionerna fortsätter. Jag berättar om Boverkets uppdrag om fysisk aktivitet i samhällsplaneringen och de tydliga parallellerna mellan folkhälsa och fysisk planering uppskattas.

Att åstadkomma en aktiv stad i Norrlands vintermiljöer är fullt möjligt. Bl.a. Östersund lyfts fram som exempel där man varit framgångsrik. Stegvis och över en längre tid har kommunen där utvecklat konceptet ”vinterparken” på Storsjön som med ett brett och innovativt utbud av aktiviteter och evenemang årligen engagerar och aktiverar en hel ”vinterstad”. Ett långt pass med intensiva och uttömmande frågediskussioner driver ut det sista av kunskaper och kreativitet i oss innan trötta men nöjda forskare från LTU gör vågen inför en fullmatad men inspirerad publik.

När jag sätter mig i bilen för att påbörja den långa resan hem till Karlskrona igen slår det mig att vi i södra Sverige är väldigt dåliga överlag på att utnyttja vinterns många möjligheter. Utöver besök i pulkabacken med barnen och kanske någon enstaka tur
i skidspåren handlar mina fysiska vinteraktiviteter mest om vindruteskrapning, snöskottning och mer snöskottning. Men här pratar man om att locka ut människor till nya aktiviteter, om vinterns olika nyanser och naturens egna ljus (norrskenet) och de nya vägar som bara skapas i vinterlandskapet (skoterlederna). Denna lilla stad har inspirerat mig till att möjligheter finns överallt. Även i den minsta av städer i det mest avlägsna hörn i vårt avlånga land kan vilja, entusiasm och framtidstro skapa ett bättre samhälle som kan stimulera till aktiva och lyckliga liv!

Läs mer om LTU:s projekt här

Skrivet av Erik Mejer

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *