Samhällsplanering

Är vi hållbara nu?

Måndagen den 9 november arrangerade Boverket tillsammans med Mistra Urban Futures ett seminarium i Frihamnen, Göteborg som hette Är vi hållbara nu? Syftet var att reflektera och lära av projekten inom Delegationen för hållbara städer. Tjänstemän från olika delar av Sverige, politiker, forskare och studenter från Göteborg deltog.

Frågeställningarna för seminariet var; hur går det att driva hållbara stadsbyggnadsprojekt, vilka är utmaningarna, styrkor och svagheter i projekten och vilken hållbarhet utvecklar vi? Till seminariet hade personer lockats från olika bakgrunder och kunskaper, vilket skapade en otroligt intressant blandning av frågor och diskussioner.

Det går naturligtvis inte att besvara om vi är ”hållbara nu”. Hållbarhet är en process och resa med utvecklingspotential. Frågan är hur resan framskrider och ifall våra ansträngningar leder fram till den destination vi tror att vi reser mot. Sara Brorström, forskare på Göteborg Research Institute, (GRI), Göteborgs universitet, menade att vilken sorts hållbarhet man marknadsför och utvecklar speglar de prioriteringar man har gjort och de förutsättningar man har. Det skapar i förlängningen ett handlingsutrymme med både politiskt och kommunikativt utrymme för att satsa eller investera på ett visst sätt. Det föder ju onekligen frågan vem det är som har makten att ta det politiska utrymme och på vilket sätt det görs.

Personer som besöker det Allmänna badet, en badbassäng vid Frihamnen i Göteborg. Den allmänna bastun syns i bakgrunden.

Det Allmänna badet, eller Pöl Harbour, som det heter i folkmun. Den allmänna bastun, eller Svettekôrkan, syns i bakgrunden. Frihamnen, Göteborg, 9 november 2015

Dagen spenderades i Frihamnen i Göteborg, ett område som fram till 2021 ska bebyggas med bland annat 1000 bostäder och en jubileumspark inför Göteborgs 400-års-jubileum. Det är alltså stora planer på gång. Vi gick en promenad i Frihamnen och tittade på de så kallade platsskapande åtgärder som Älvstranden Utveckling har uppfört, tillsammans med och på uppdrag av göteborgarna. Bland annat har ett lekberg byggts för barn, av och med gatukonstnären Akay utifrån barnens önskemål. Den Kasper Salin-prisnominerade allmänna bastun, det allmänna badet och rollerderby-banan är andra attraktioner som på obestämd framtid ska locka besökare ifrån hela i Göteborg.

Hur blir stadsutvecklingsidéer verklighet?

För att idéer ska realiseras krävs dels innovationer men också offentliga medel. Flera av de medverkande projekten vittnade om att även om slutresultatet inte alltid blev som man förutsåg i visionen, bidrog höga ambitioner och modiga idéer till att ribban i hela projektet eller området höjdes. Det skapade tyngd och kraft i projektet. Ändå har det visat sig att det är svårt att genomföra sina idéer, dels på grund av att det är många inblandade i processen, men också att det tar tid att implementera nya rutiner och strukturer i nya former av stadsutvecklingsprojekt. Det har också visat sig komplicerat att upphandla innovationer i hållbarhetsprocesser. Det tar tid att släppa stuprörstänket, invanda rutiner och normer, ”hur man brukar göra”. Därför menar tjänstemän, bland annat från Älvstranden Utveckling, att alltför detaljerade planer blir ett hinder i utvecklingsprocessen. För att kunna bemöta eventuella hinder och oförutsedda problem behövs friare ramar.

Diskussionerna handlade under dagen om vilken hållbarhet som prioriteras, hur man bäst ska utveckla både ekologisk och social hållbarhet, hur man främjar hållbara livsstilar, och inte bara hållbara byggnader, och hur vi bör gå vidare framöver? Den mest överhängande frågan blev hur vi skapar en rättvis och socialt hållbar stad. Bland annat deltog Catharina Thörn (författare till boken Den urbana fronten, obligatorisk läsning om stadsbyggnadsprojektet i Kvillebäcken) och Sara Brorström som också har forskat om Kvillebäcken. Bland annat kretsade diskussionen kring vikten av att utgå från de människor och verksamheter som redan finns på platsen. Man startar aldrig från ett neutralt nolläge. Någon eller något måste alltid flytta på sig och lämna plats.

Vad händer med hela stadens dynamik och sammanhållning när en stadsdel utvecklas i större omfattning än andra? Kan mer samverkan och breda samarbeten lösa stadsutvecklingens utmaningar? Projektchefen för projekt Älvstaden i Göteborgs stad menade att vi genom samverkan tidigt i processen kan bygga ”en stad för hela staden” och kombinera stad och land. Brorström menade att samarbetsklimatet i staden avgör vad stadsutvecklingen resulterar i och formar den framtida staden. Catharina Thörn påpekade däremot att för mycket samverkan mellan kommuner och näringslivet gör att kommuner förlorar sitt medborgerliga uppdrag och inte längre är medborgarnas förlängda arm när kommunerna i allt större omfattning marknadsför sin stad i termer som en mäklare skulle använda sig av. Andra frågor som lyftes var också ”Var går gränsen mellan ’tät och bra samverkan’, vänskapskorruption och ja-sägande utan kritiskt förhållningssätt?”

Hur kan vi integrera hållbar innovation i olika delar av samhället och i olika sektorer?

Om vi utgår från att hållbarhet sammanfattas som de val vi gör för att framtida generationer ska få det så bra som möjligt utifrån den rådande kontexten – har det då ett pris? Ska man enbart satsa på att utveckla de hållbarhetslösningar som är mest ekonomiskt lönsamma och hållbara? Hur ska vi då inkludera det som man inte kan mäta och räkna?

Sammanfattningsvis diskuterades att forskning och praktik måste kopplas allt tätare. Det är inte kunskapen i sig som saknas – utan organiserade, strukturerade, och möjligen institutionaliserade, former för insikts- och kunskapsutbyte.

Slutligen…

Vi har fått glada tillrop att det var en klar styrka för dagens diskussioner att politiker från Göteborg fanns närvarande som kunde besvara frågor och berätta om planer, och hur man ser på utvecklingsprocesser och investeringar som görs. En tanke är möjligen att dagens diskussioner kan kokas ner till att utmaningarna som diskuterades, i förlängningen, är en konsekvens av att det generellt saknas politisk handlingskraft att göra realitet av all forskning och kunskap som finns. Att det är den klyftan mellan praktik och forskning som behöver överbyggas genom samverkan.

Det var roligt dagen innehöll eftertanke och en sorts utvärdering av hur vi arbetar, att man fick tillfälle att lyfta eventuella hinder och problem med personer som man kanske inte normalt diskuterar med. För att utvecklas måste vi ju kontinuerligt reflektera över hur arbetet egentligen går, och ifall vi verkligen att uppnår det vi vill. Jag är glad att deltagarna öppenhjärtligt delade med sig av sina erfarenheter och jag tror att det som diskuterades under dagen gjorde avtryck hos deltagarna efteråt. Kanske kan vi i framtiden återkomma och diskutera ifall vi blev hållbara hösten 2015.

Dagens innehåll kom att handla om vilket samhälle vi skapar och hur våra idéer och prioriteringar idag avgör hur städerna blir i framtiden, avseende en rättvis och socialt hållbar stad. Det nämndes att det är svårt att planera en helt rättvis och jämlik stadsdel, när inte samhället i stort är rättvist och jämlikt. Att sammanhanget är mycket mer komplext än vad vi ibland kommer ihåg. Mina morföräldrar, som bodde i Skåne, åkte på 1950-talet på bröllopsresa till Vällingby, ett stadsbyggnadsprojekt som var Sveriges svar på the American dream. Frågan är var nutida och framtida generationer kommer att åka på sin bröllopsresa.

/Tove Arnsvik Bjurefalk

4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *