Aktuellt

Några medskick från Gotland

Klarar vi av att bygga 700 000 bostäder fram till 2025 Vilka risker är i så fall förenat med det? Vilken roll spelar digitaliseringen?

Det var återkommande teman i de olika seminarier som jag lyssnade av under 3 Almedalsdagar. Att bostadsfrågorna är extremt aktuella bekräftas av  att årets Almedalsvecka innehåller ca (enligt uppgift) 300 seminarier med bostadsmarknadskoppling, vilket visserligen är lägre än de ca 400 som har koppling till hållbarhetsfrågor.

Stockholms Studentkårs Centralorganisation, Veidekke, IQ samhällsbyggnad, BoKlok, Hyresgästföreningen, Business Arena och Öresundshuset är några av de som arrangerat seminarier, filmvisningar och paneldebatter som jag lyssnat på.

För den som har följt bostadsfrågorna under en tid kan det verka som att det sägs väldigt lite nytt. Igår kväll var exempelvis jag och några andra Boverkare och tittade på Hyresgästföreningens nyinspelade dokumentär “Hundra år av repriser”. Partsinlagor bör man, i egenskap av statlig byråkrat, alltid förhålla sig försiktigt till (oavsett vem parten är), men jag tar det i varje fall som en bekräftelse på att historien upprepar sig.

Tar mig ändå friheten att rapportera egna reflektioner samt påståenden och uttalanden som jag snappat upp. Nedan följer alltså ett mischmasch av egna reflektioner och uttalanden som andra gjort (som inte nödvändigtvis speglar vare sig min egen personliga åsikt eller Boverkets officiella ståndpunkt).

• På flera håll var man överrens om att även om det behöver byggas mycket inom den närmsta framtiden behöver vi vara försiktiga med att öka byggtakten för mycket. Historiskt har det funnits en tendens till att bygga ”för mycket ” (och delvis på fel ställen) i kristider, vilket visat sig kostsamt längre fram när läget har vänt. Dessutom ska vi fortfarande bygga bra och hållbara bostäder. ”Dra på lagom mycket” verkade det finnas konsensus kring.
• Som ett verktyg för att bygga snabbare och billigare lyftes industriellt tillverkade bostäder ofta fram. ”Historiskt har vi byggt varje hus som en prototyp” sades det. Ofta har SABOs Kombohus och BoKlok lyfts fram som goda exempel här, men KTH-forskaren Anna Granath Hansson förklarade att i princip alla byggföretag använder sig av liknande koncept, i olika omfattning och skala.
• Kostnadsbaserade hyror sades hämma innovation, eftersom det inte ger incitament för hyresvärdar att sänka sina kostnader.
• Man använder inte presumtionshyror i kommuner där bruksvärdeshyran relativt väl speglar hyresgästernas värderingar som i exempelvis Lund, Malmö och Sundsvall påstods det. På samma seminarium (som arrangerade av Veidekke) presenterades ett examensarbete om presumtionshyror som jag självt tänkte leta upp efter semestern.
• Flera var i allmänhet skeptiska till att vi skulle lyckas med att bygga 700 000 bostäder. Vi bör inte heller stirra oss blinda på just den siffran. Alla var dock överrens om att det behöver byggas mycket.
• Från företaget Trianon berättades att de har lyckats hålla nere hyreshöjningarna till 600 kr/månad när de renoverat sina lägenheter i Malmö (för de hyresgäster som valde att renovera sin bostad så lite som möjligt). I samma område hade omflyttningen minskat från ca 20 till 7 procent. Detta var förmodligen knytet till att man samtidigt satsade på området i allmänhet.
• ”3 av 4 unga får inte bostadslån utan att föräldrar backar upp” enligt Lennart Weiss (oklart vilket ålderintervall unga omfattar här).
• Den bostadspolitiska debatten handlar nästan alltid om sådant som kan få effekt på lite sikt. Vad det gäller kort sikt är man mer begränsad (hur ska man exempelvis underlätta för studenter som flyttar till Stockholm eller någon universitetskommun att lösa sin boendesituation). Men på kort sikt handlar det nästan uteslutande om att använda det befintliga beståndet och att verka för ökade möjligheter till andrahandsuthyrning nämndes på flera håll, samtidigt som man från andra håll var kritisk mot den nya lag som ger de som hyr ut sin egen (ägda) bostad möjlighet att ta ut en högre hyra än tidigare. Kan bara konstatera att det ser ut som att vi har ett möjligt dilemma här. Ett ökat utbud av lägenheter i andra hand kan (troligen) delvis åstadkommas genom att möjliggöra att ta ut högre hyror i andra hand. Man bör skilja på symptom och sjukdom.
• ”Politiken har tagit sin hand från bostadssektorn” är ju något man ofta hör, så även i Almedalen. Eller: ”vi har ingen social bostadspolitik längre” samt ”staten måste ge sig in i bostadspolitiken” igen. Utan att ta ställning till det här och nu kan jag bara konstatera att det går att se saker på olika sätt och att världen inte är svart eller vit. Enligt kommunföreträdare för Luleås kommun lyckades man vända en negativ utveckling med bl.a. stigande arbetslöshet osv. först när man insåg att man inte skulle få hjälp av staten på samma sätt som under 70- och 80-talet. Då insåg man att det var upp till dem själva och först då lyfte man sig för att bli en attraktiv kommun att investera i. Idag har Luleå låg öppen arbetslöshet (under 3 % enligt samma kommunföreträdare) och har bl.a. Facebook som en av sina privata arbetsgivare. Alltså: insikten om att man inte kommer få hjälp (eller tillräckligt med hjälp) kan också ha en positiv effekt. Lösningen på dagens bostadsmarknadsproblem ligger förmodligen någonstans där emellan. Mer stat på vissa områden, mindre stat på andra och kommuner som jobbar aktivt med att locka till sig investeringar (bl.a. bostadsinvestingar) kommer förmodligen att ha ett bättre utfall än de kommuner som inte gör det. Överlag var man dock överrens om att det behöver göras mer för de som idag har sämst förutsättningar att etablera sig på bostadsmarknaden.
• Man kan pröva att införa experimentområden eller ”frizoner” (titta t.ex. på Finland) där man kan testa nya idéer och politiska förslag innan de skalas upp.
• Slutligen: Diskussionen om marknadshyror eller inte återkommer om och om igen.
• Och en massa till….

Nu är jag på fastlandet igen och fyra veckors semester väntar. Trevlig sommar !

6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *