Aktuellt

Nordiskt nätverk för kommunal planering i Helsingfors 7-9 juni 2017

Den 7 juni till den 9 juni höll det Nordiska nätverket för kommunal planering möte i Helsingfors, Finland. Från Sverige deltog fem personer. Från Boverket deltog Carl-Magnus Oredsson, Suzanne Pluntke och Caroline Stigsdotter och från Näringsdepartementet Ludvig Lundgren och Jonas Manole. Caroline och Suzanne deltog på det separata planmötet och Carl-Magnus på juristmötet. Vid frågor så går det bra att vända sig till oss.

Sedan 2015 hålls gemensamma möten mellan planerare och jurister. Detta förfarande kommer att utvärderas efter 2020. Syftet med mötena är att ha ett kollegialt utbyte med våra nordiska grannländer kring olika planeringsfrågor och arbetssätt.

Årets möte fokuserade bland annat på behovet av att utveckla planeringssystemen, översiktsplaneringen, stadsutveckling och arkitektur, juridiska utgångspunkter för planläggningen och möjliga undantag. En återkoppling från förra årets möte skedde kring digitaliseringsfrågan utifrån möjligheter och påverkan på planläggningen.

 

Många gemensamma nämnare

Mötet inleddes med senaste nytt från respektive land. Det fanns många gemensamma nämnare mellan länderna. Vi kan konstatera att förändringar av lagsystemet står i fokus i samtliga nordiska länder. En liberalare vind blåser med en tyngdförskjutning av ansvaret från stat till kommun. Bostadsfrågan och tillväxten är den drivande faktorn och på den politiska nivån vill man att det ska gå snabbt och enkelt. Planprocessen pekas ut som ett av hindren.

Politiskt eftersträvas regelförenklingar och ökad snabbhet i processerna. Behovet att bygga fort och mycket är en annan sak som förenar, så även önskan att detta görs med kvalitet. I samtliga länder finns skillnader i hur lagstiftningen tillämpas, vilket till del hänger samman med variation i kommunernas och regionernas förutsättningar. Att diskussionen om att finna balans mellan strävan av ökad flexibilitet och behovet av att detaljstyra är levande i deltagarländerna framkom också. Så även behovet av en långsiktig och stabil tillgång på relevant kompetens.

 

Aktuellt från våra nordiska grannar

Sverige inledde med att berätta om regeringens ambition att bygga snabbt, snyggt och hållbart samt om 22-punktslistan. Därefter lyftes några pågående utredningar, bland annat Kommittén för modernare byggregler, Översiktsplaneutredningen och Utredningen om kommunal planering för bostäder.

Norge ska slå samman sina fylken så att arton blir elva. Samtidigt ska ca 85 kommuner bort. Byutvecklingsavtalen är centrala för att genomföra de regionala planerna. Norge har ingen aktiv bostadspolitik, istället styr marknaden. Just nu utvärderas den norska plan- och bygglagen. Fokus ligger då på fyra teman: bruk, samordning, demokrati och genomförande.

Värt att lyfta är den nya planlagstiftning som trädde i kraft i Danmark i juni 2017 med syfte att ge kommuner, verksamhetsutövare och medborgare bättre möjligheter att skapa tillväxt och utveckling i hela Danmark. Den nya lagen ger friare ramar och administrativa lättnader med mindre styrning av bland annat kustnära bebyggelse, byggande på landsbygden och detaljhandeln. Nationella intressen som ska beaktas är tillväxt och utveckling, kultur och landskap samt miljö. En kontinuerlig uppföljning ska ske årligen bland annat i folketinget och 2020 ska en samlad utvärdering ske.

Även i Island pågår en översyn för att förenkla planprocessen, minska byggkostnaderna och ändra byggreglerna för att få igång byggandet som under åren 2010-2013 varit mycket lågt. I Norge pågår också en rad förändringar av plan- och bygglagen och som en naturlig koppling till detta står byggandet i kustzonerna i fokus liksom riskfrågorna kopplat till ras, skred och klimatfrågor.

I Finland är den så kallade vård- och landskapsreformen på gång. Det är en av de största reformerna av förvaltning och verksamhetsformer som någonsin genomförts i Finland. Förändringen berör mångas arbete och servicen för medborgarna. Förändringarna gäller även finansieringen, styrningen och beskattningen av social- och hälsovården. Målet är att social- och hälsovårdstjänsterna och andra regionala uppgifter överförs till de nya landskapen 2019. I Finland ses också de riksomfattande målen över liksom markanvändnings- och bygglagen bland annat för att kunna stötta övergången till ett mer digitalt samhälle, hantera energi- och klimatfrågorna samt landskapsreformen. Den reviderade lagstiftningen ska vara klar i början av nästa årtionde. Det finns en statlig handlingsplan för stadsutveckling 2017-2019. Därefter ska en femårig plan tas fram, vilken eventuellt kopplas till New Urban Agenda.

Under mötet diskuterades också kompetensbehovet som alla upplevde som problematisk. Norge har svårt att attrahera ungdomar till att utbilda sig till planerare och kompetensbristen i vissa kommuner är akut. Övriga länder upplevde att många attraheras av planeraryrket men att fler planerare måste utbildas för att klara av de framtida behoven.

 

Vilka utmaningar finns i de nordiska grannländerna

Kustplaneringen högt på agendan

I Norge står kustplaneringen högt på agendan. Som ingång lyftes frågan om vad som är mest effektivt av en kommunikativ och regelstyrd planläggning. Planaktiviteterna i havsområdena är höga och den regionala förvaltningsnivån (fylkeskommunerna) fungerar som projektledare, bidrar med kunskapsunderlag och ansvarar för regionala och mellankommunala planer. Gemensamma satsningar görs. Från nationellt håll har man kunnat se ett mindre motstånd mot regionala planer och att ta stöd av dessa i den kommunala planeringen. Idag görs kustplanerna väldigt olika och en ständig fråga är om de ska göras flexibla eller mer detaljerade, hur relationen till MKB processen ska se ut och vikten av uppföljning.

 

Oro för att de nationella intressena fragmenteras

I Danmark står den nya planlagstiftningen i fokus och diskussioner kring hur de nationella intressena ska tillgodoses då planeringen riskerar att bli mer fragmenterad. Den regionala nivån togs bort 2007 och idag finns 98 kommuner. En annan viktig fråga som våra danska kollegor brottas med är vad kommunplanen ska innehålla, hur den ska följas upp och revideras.

 

Kommunerna vägleds genom landsplansstrategin

2010 infördes i det isländska systemet bestämmelser om att upprätta en landsplansstrategi. Landsplanstrategierna innehåller statens målsättning med kommunernas planläggning med syfte att säkra allmänhetens intressen. Stora möjligheter finns för planstyrelsen att vägleda kommunerna i tillämpningen av strategin. Förhoppningen är att strategin ska hjälpa till att utveckla kommunplanen. 2015 hade 73 av Islands 74 kommuner en kommunplan.

 

De riksomfattande målen skapar tydlighet

I Finland har man gjort en utvärdering av plansystemet och kommunerna framförde bland annat att de upplevde ansvarsfördelningen mellan kommun och stat tydlig. I Finland har man nationella mål som vägleder planeringen och juridisk bindande planeringsdokument på såväl regional som kommunal nivå. Översiktsplanen är dock inte obligatorisk. De riksomfattande målen ses nu över. De föreslagna målen har delats in i fem teman: fungerande samhällen och hållbar trafik, effektivt trafiksystem på riksnivå, förnybar energiförsörjning, natur- och kulturmiljöerna och naturresurserna, trygg och sund livsmiljö.

 

Separat möte för planerare: Hur kan översiktsplanen utvecklas och hur kan arkitektur- och gestaltningsfrågor hanteras i den kommunala planeringen?

På torsdagen hade planerarna och juristerna separata möten. På planerarnas möte stod översiktsplanens utveckling och arkitektur- och gestaltningsfrågorna på agendan. Från Sverige lyfte vi fram de viktigaste budskapen och erfarenheterna från aktuellt regeringsuppdrag, som Boverket lämnade till Näringsdepartementet 30 maj, omfattande underlag till den kommande statliga arkitekturpolicyn. Detta ledde till intressanta frågor och funderingar kring hur kommunerna kan arbeta med arkitekturfrågorna kopplat till planeringen. Danmark och Island hade i denna del av mötet inga egna föredragningar.

 

Sätter planeringen begränsningar?

Norge berättade bland att annat om den kritik som riktas mot planläggningen från både verksamhetsidkare som från den politiska nivån. Kritiken riktas mot att planläggningen sätter starka begränsningar för utbyggnad och flexibilitet. Departementet anser dock att för lite av långsiktighet och helhet genomsyrar planeringen och att de ramar för den lokala planeringen som finns är viktiga. Norge har större möjligheter till ingripande från statens sida än Sverige och använder denna möjlighet redan på kommuneplanens arealdel. De frågor där man från departementshåll gör flest ingripande berör utbyggnadsmönster, transporter, natur, grönstruktur, friluftsliv och jord- och skogsbruk. När det gäller motsvarigheten till Sveriges detaljplaner utgör transporterna en stor fråga för ingripande, men också frågor kring barn och ungas uppväxtförhållanden.

I Norge tittar man just nu på hur översiktsplaneverktyget kan utvecklas och då framförallt samfunnsdelen i kommuneplanen, d.v.s. själva planbeskrivningen med mål och strategier. Hur arbetet med detta kan kopplas närmare den ekonomiska planeringen och budgetarbetet. Samfunnsdelen bör också utvecklas med en överordnad markstrategi.

 

Vad betyder en icke obligatorisk översiktsplan?

I Finland är inte motsvarigheten till vår översiktsplan (generalplanen) obligatorisk utan kommunen kan välja att göra en delgeneralplan för del av kommunen istället för en kommuntäckande utifrån de behov man har. När kommunen har upprättat en generalplan är den dock juridiskt bindande. I Finland pågår diskussionen kring vad detta betyder för planläggningen och risken att tappa bort frågor som behöver hanteras i ett större sammanhang. Frågan kring hur styrningen av planerna ska utvecklas för att både kunna skapa bra förutsättningar framåt men också sätta tydliga yttre ramar lyftes och diskuterades.

 

En arkitekturpolitik i utveckling

I Finland har man haft en nationell arkitekturpolicy sedan 1998 med 14 konkreta åtgärdspunkter. Sex av programmets punkter är genomförda. Policyn har stimulerat till att både regionala och lokala arkitekturprogram tagits fram. 2010 skulle en revidering ha gjorts men arbetet uteblev. 2013 inrättades ett statligt informationscenter för frågorna och under nuvarande år har arbetet med en ny arkitekturpolicy inletts.

 

En ny era för arkitektur och stadsutvecklingsfrågor

Norge lyfte några centrala frågor som påverkar arbetet med arkitekturfrågorna. Kompetens och personella resurser är en. Norge har stora bekymmer med den låga arkitekt- och planerarkompetensen i kommunerna.  2015 stod tre av fyra kommuner utan denna kompetens. Norge menar också att de står inför en ny planeringsverklighet vad det gäller arkitektur- och stadsutvecklingsfrågor. Folk engagerar sig mer och visar ökat intresse för frågorna och media sätter frågorna på agendan. Hur ska då kommunerna rigga goda processer för att få en god arkitektur och andra kvaliteter? Hur använder man de illustrativa verktygen för att få till en god dialog? Exempel från byn Hamar lyftes där kommunen planerar för ett nytt stationsläge. I aktuellt fall har de illustrationer som följt projektet bidragit till massiv protest. Nu kommer departementet gå in och ta en planerande roll i syfte att reda ut olika frågeställningar och landa arbetet.

 

Separat möte för jurister: Juridiska grunder/utgångspunkter i planeringssystemet och undantagssystemet gällande planerna

Grunder och utgångspunkter i planeringssystemet

Representanter för de olika länderna redogjorde för grunderna i de olika systemen. Det konstaterades att det finns många likheter, även om man i vissa frågor valt lite olika lösningar. Generellt har de andra länderna hårdare styrning av regionala och nationella planer än vad Sverige har.

 

Undantagssystemet

Strandskyddsfrågor är aktuella i samtliga länder och även frågor om dispens från strandskydd. Sverige redogjorde för de åtgärder som är möjliga att vidta i strid mot plan. Det diskuterades också vilka allmänna undantagsbestämmelser som finns i de olika systemen.

 

Digitalisering och planläggning

Finland presenterade hur de arbetar med digitaliseringsfrågan och övriga länders arbete i frågan diskuterades med detta som utgångspunkt. Sverige har inte lika stora problem med lagstiftningen som övriga länder då vi i många delar har en teknikneutral lagstiftning, men Sverige har ändå halkat efter då länder som Norge och Danmark från centralt håll tydligare styrt upp hur myndigheter ska jobba med digitaliseringsfrågan.

 

Helsingfors i om- och nybyggnad

Intressanta diskussionerna och erfarenhetsutbytet varvades med studiebesök. På onsdagen fick vi en guidad tur på Busholmen. Ett centralt beläget före detta hamnområde som nu bebyggs med bostäder, handel, parker och samhällsservice så som bibliotek, skolor och förskolor. Dagen därpå visade våra värdar hur befintlig bebyggelse omvandlas. Såväl Maria sjukhus som Lappvikens sjukhus har fått helt ny användning, efter att ha stått tomma ett par år. I förstnämnda huserar en företagsinkubator vilken drivs av ett företag med kommunala kopplingar. Lappvikens sjukhem, uppfört 1841 och beläget i en lummig park ute på Lappudden, drivs som ett socialt företag av en stiftelse. Första året i drift besöktes anläggningen av 65 000 personer som har kunnat fika, se på konst och olika föreställningar, jobba i trädgården eller uttrycka sig genom olika konstarter.

Före studiebesöken berättade Heikki Salmikivi från Helsingfors stadsbyggnadskontor om stadens nya ÖP, antagen 2016. Helsingfors har växt med 40 000 invånare på fem år och har nu 630 000 invånare (regionen 1,4 miljoner). Staden ska växa genom 1/3 infill, 1/3 bebygga f.d. motorvägskorridorer och 1/3 annat (t ex bebygga f.d. flygfält.) Social housing ska sprängas in. Staden äger 80 % av marken som ska exploateras. Ledorrden är Density, Diversity och Dialog.


Modell över Busholmen.

Mötet avslutades med de traditionella sånginsatserna från varje land. Finland gjorde en bra insats som varje år men Sverige låg inte lång efter med Idas sommarvisa.


Den finska delegationen i vacker skönsång.

 

Sverige värdland 2018

Nästa år är Sverige värdland och kommer att arrangera 2018 års Nordiska kommunplan- och planjuristmöte. Detta ser vi med spänning fram emot då nya intressanta planeringsutmaningar kan diskuteras och erfarenheter utbytas. Tips på vilka ämnen som skulle kunna vara intressanta att sätta på agendan då kan mailas in till caroline.stigsdotter@boverket.se.

/Caroline Stigsdotter

 

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *