Aktuellt

Mellanrummens renässans

Efter två intersiva dygn i Almedalen försöker jag summera vad jag upplevt. Vilka var egentligen årets signalord, sett från min horisont? Två av förra årets snackisar – digitalisering och att bygga med kvalité – är fortfarande heta. Kopplingen till standardisering och industriellt byggande har dock växt sig starkare detta år (huruvida detta gynnar gestaltningen eller inte rådde det dock delade meningar om). Jag hörde också en röst som sa att jämfört med andra länder så bygger vi i Sverige redan relativt industriellt, men utan den variation som är möjlig.

Hur vi påverkas av växande klyftor inom städer och mellan stad och land lyftes av många. I flera samtal understöks betydelsen av att arbeta platsspecifikt och med de som bor och verkar på en plats. Som någon uttryckte det: ”Av och med ska vara ledord istället för om och för”. Konsten som samlande process dök ofta upp, inte minst när kommande arkitekturpolitik diskuterades. En dessutom helt uppenbart efterlängtad proposition!

Men årets raket var nog att begreppet ”livet mellan husen”. Många talare underströk med emfas betydelsen av att bygga både fysiskt och innehållsligt mer än bostäder. Frågan om vi inte bygger för mycket kom ofta upp, även om det fanns olika uppfattningar om detta var sant eller ej. Att bygga för de med längre inkomster, det politiska modet att styra samhällsbyggandet, skattefrågans roll för ett ökat bostadsbyggande och markpolitikens betydelse var också saker som ofta nådde mina öron. Det ska bli spännande att se hur detta påverkar höstens arbete och vilka ”buzz words” som hänger med in i 2018!

Bilden är från Statens konstråds samtal ”Livet mellan bostadshusen då? Gestaltning, värden och ansvar för livsmiljön”. Foto: Suzanne Pluntke

 

114

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *