Byggande

Fuktberäkningar

Det är inte lätt att räkna på fukt i byggnadsdelar. Det är olika transportmekanismer och materialegenskaper som styr hur fukt transporteras och fördelas i en konstruktion. Dessutom är detta väderberoende.

Det finns sedan länge en handberäkningsmetod ”Glazers metod” som används av ingenjörer. Med denna går det att få en överslagsmässig uppfattning om hur fuktfördelningen blir i en konstruktion vid ångtransport.

Det finns och utvecklas också avancerade beräkningsmodeller för speciella tillämpningar, men dessa har hittills varit mer att betrakta som forskningsverktyg.

Jag var förra veckan och lärde mig ett fuktberäkningsprogram som heter WUFI. Det är ett kommersiellt datorprogram som har utvecklats av Fraunhofer Institut für Bauphysik i Tyskland och det har anpassats till svenskt klimat och med svenska materialdata av Lunds Tekniska Högskola, (www.fuktcentrum.lth.se).

WUFI klarar dynamiska beräkningar och det kan hantera avancerade komplexa fuktförlopp, samtidigt som det har ett användarvänligt och ingenjörsmässigt gränssnitt. Det har funnits några år och börjar nu få spridning bland byggnadsingenjörer och fuktskadeutredare.

Dagens byggnadsteknik är ofta mer komplex och med mindre säkerhetsmarginal mot fuktskador än förr. Välisolerade byggnader innebär att en del byggnadsdelar blir fuktigare än förr. Beprövade lösningar finns knappast längre och det ställer högre krav på projektören.

Boverkets byggregler ställer krav på att fukttillståndet i byggnadsdelarna inte ska överskrida det ”högsta tillåtna fukttillståndet” (BBR 6:53). Datorberäkningsmodeller kan då i många fall vara ett bra verktyg  för att teoretiskt kontrollera att det kravet uppfylls. Man får dock inte glömma att det i projekteringsarbetet också ingår att visa hur byggnadsdetaljerna ska utformas. Då kan det också behöva göras provningar, för att till exempel se om byggnadsdelens utformning blir så regntät som man har antagit i beräkningen.

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *