Boende

Bostadsöverskott i Almedalen

Intrycken man får i Almedalen styrs naturligtvis av vilka seminarier man går på och vilka människor man träffar – men först som sist – det känns som om halva Boverket borde varit där för att täcka alla seminarier som har bäring på vår verksamhet! (Det var dessutom väldigt trevligt att vara från Boverket -åtminstone kände jag det så utifrån det bemötande som jag fick.)

Bostadsanknutna seminarier har som sagt stått som spön i backen och – även om att jag inte på något sätt vill undervärdera allvaret i den utveckling som vi hittills haft – man får känslan av att bostadsbristen i Sverige börjar gå in i en akut fas.

Vidare sägs det från flera håll något som tidigare bara antytts: Vissa kommuners bristande intresse av att bygga bostäder som kan efterfrågas av människor med lägre inkomster är ett problem av rang. Denna uppriktighet bör väl i sig ses som ett hälsotecken.

En fråga som enligt min personliga mening lämnats obesvarad är vad mantrat ”vi måste utnyttja beståndet på ett effektivare sätt” betyder. Nyproduktionen räcker inte till för att lösa dagens situation om den ens kan lösa bostadsbristen på längre sikt. Jag kan förstå att en dålig matchning mellan dem som har bostäder i dag kan lösas genom att man använder beståndet effektivare. Till exempel kan en ensamstående som har en stor bostad kanske förmås att byta bostad med en barnfamilj som bor i en tvåa. Men jag undrar om inte detta delproblem är av underordnad betydelse. Det stora problemet är det till synes ständigt ökande antalet invånare i framförallt storstadsregionerna. Hur kan detta problem lösas om inte fler personer eller hushåll ska dela på samma bostad? Matematiken är annars svår att få ihop. Vilken socioekonomisk grupp, generation etcetera ska i så fall bära denna ökade boendetäthet?

Slutligen kan man reflektera över vilka som var i Visby. Det mångkulturella Sverige lyste – såvitt jag kunde se – med sin frånvaro.

/Assar Lindén

4

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *