Aktuellt

Bostadsförsörjning – en gemensam europeisk utmaning

Affischering utanför konferensen

Affischering utanför konferensen

Talare under konferensen

Talare under konferensen

En gång om året träffas bostadsforskare från företrädesvis Europa för att utbyta forskningsresultat och diskutera övergripande trender inom bostadsfältet. Det görs inom ramen för nätverket ENHR – European Network for Housing Research. Årets konferens hölls i Aten och hade temat ”Housing for the next European social model”; ett tema som lyfte frågor kopplade till fattigdom, ojämlikhet och hemlöshet. Tyvärr är det ett tema som ligger i tiden i ett Europa där nära var fjärde person lever i ett hushåll som riskerar fattigdom och social utestängning, inkomstklyftorna växer och hemlösheten stiger, med Finland och Norge som enda undantag. Det syntes även på intresset för de 26 olika workshopparna, var och en med ett särskilt tema. Ett tema som flyktingars boende bär på brännande och akuta utmaningar efter flyktingkrisen och attraherar såväl forskarkompetens som åhörare, medan teman som äldres boende och hållbarhet i boendet noterade färre deltagare.

 

Höga bostadspriser ett allt större problem

Att en allt större andel av befolkningen får svårare att efterfråga en bostad, inte minst i större städer, är en gemensam europeisk utmaning. Startbilden för ett flertal föreläsare var någon form av figur som visar bostadsprisernas utveckling i förhållande till inkomsterna och den extrema utveckling som vi har haft över stora delar av världen under 2000-talet. Den ökade betydelsen av den finansiella ekonomin och ett snabbrörligt och globalt finansiellt kapital, har inneburit att pengar har sökt sig till fastighetssektorn. Bostäder har blivit en finansiell tillgång och bostadspriser och bostadslån har drivits upp till höga nivåer. Till slut nås en brytpunkt, ett läge där detta innebär allt mer uppenbara problem. Att ungdomar och migranter kan ha problem att etablera sig på bostadsmarknaden är inget nytt, men nu befinner sig även Europas medelklass under tryck. Det märks bland annat på att hyresmarknaden växer i betydelse.

 

Olika ”bostadsregimer” närmar sig varandra

Inom bostadsforskningen jämförs olika typer av ”bostadsregimer”, där Sverige ofta framställs som den universella välfärdsstaten och urtypen för den nordiska bostadsmodellen. Här är kollektivet starkt, hyressektorn betydande och öppen för alla. Motpolen är den sydeuropeiska bostadsmodellen, som vilar på en stark äganderättsmarknad och har familjen som en viktig institution. Efter att ha lyssnat på diskussionerna i Aten kan man konstatera att de olika bostadsmodellerna i någon mån närmar sig varandra, från sina respektive utgångspunkter. De länder som av tradition inte har en stark hyresmarknad eller utbyggda välfärdssystem och som har drabbats hårt av den ekonomiska krisen söker nu olika vägar för att på något sätt uppfinna en välfärdsstat. Saknas en utbyggd ”social housing”-sektor eller möjlighet till offentliga investeringar så söks lösningarna inom den privata sektorn. De klassiska välfärdsstaterna har ofta gått i en mer liberal riktning och politik och ekonomi har gynnat framväxten av äganderättsmarknaden på bekostnad av hyresmarknaden. Två nederländska forskare beskrev hur man i Nederländerna funderar på hur trenden med en krympande social housing-sektor ska vändas i syfte att kunna hantera bostadsutmaningarna där. På flera håll i norra Europa inser man också att familjen har blivit en allt viktigare institution som möjliggörare på bostadsmarknaden. En forskare från Norge visade t ex på föräldrarnas avgörande roll för ungas etablering i Oslo.

 

”Turistifiering” och korta kontrakt

En annan fråga som diskuterades flitigt och som också har koppling till det snabbrörliga och globala finansiella kapitalet är ”turistifieringen” och den snabbväxande sektorn för korta hyreskontrakt, med AirBnB som det huvudsakliga exemplet. Det är ett mynt med två sidor eftersom det å ena sidan gynnar såväl städer som individer ekonomiskt och å andra sidan kan få oönskade effekter på de lokala bostadsmarknaderna. I takt med att korta hyreskontrakt i allt högre grad har blivit en affärsmodell som gynnar ett fåtal större aktörer och effekterna på bostadsmarknaden har blivit synligare har man också blivit mer överens om att det är en företeelse som behöver regleras. Barcelona och Berlin är föregångare vad gäller lagstiftning på området och Lissabon och Irland är två nyliga exempel som presenterades på konferensen. Att flera storstäder nu reser sig upp mot det globala kapitalet i syfte att skydda sina medborgare kallades för ett trendbrott. Tillväxt och konkurrenskraft var inte några flitigt använda begrepp när ”The next European social model” diskuterades i Aten. Det var däremot solidaritet och mänskliga rättigheter.

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *